Du bläddrar just nu i månadsarkivet för juli 2011.
Under ett av mina besök till New York i sommar så bjöd min syster mig på en upplevelsebaserad teater. Hon skickade en länk om vad teatern handlade om, men jag har min vana trogen att inte läsa recensioner innan jag tar del av teater eller film. Så när vi väl skulle gå på teaterföreställningen visste jag inte vad jag skulle förvänta mig förutom att den baserades på Lady MacBeth*.
OBS: Läs inte mer om du vill ha din Sleep no more upplevelse intakt. Bättre att INTE känna till vad pjäsen handlar om för att få den starkaste teaterupplevelsen någonsin.
Vi kommer till en stor tegelbyggnad i Chelsea. Det finns ingen skylt eller övrigt som skvallrar om vad som ska ske. Enbart en stor vakt som ger oss en stämpel på handen och hänvisar oss till kön. Efter en stund kommer vi in och vi visar våra biljetter till personalen. Det berättar vi har checkat in till McKittrick Hotel och vi får ett varsitt spelkort. Vi hänvisas till några trappor och går sedan in i en mörk korridor. Det är becksvart och jag börjar känna mig olustig eftersom jag måste känna efter den sammetsbeklädda väggen för att förstå åt vilket håll jag ska gå. Jag vill ju inte heller komma ifrån sällskapet. Man ser verkligen inte handen framför sig. Efter en stund så kommer vi helt plötsligt fram till en bar. Där välkomnas vi av en värd och värdinna. De är iklädda 30-tals kläder. Baren är inredd i röd sammet. Det finns runda bor och stolar kring en liten scen. Vid baren kan man beställa champagne, absinth, punch och öl. Det känns som jag klivit in en miljö skapad av Stanley Kubrik (Eyes wide shut, The Shining) eller in i David Lynch´s Twin Peaks. En kvinna går upp på scenen och annonserar att det är dags för de med spelkort 5 att infinna sig till vänster i baren. Vi går dit. Väl där får vi ställa oss i en kö och får en venetiansk mask. Den är vit. Vi går in i ett litet rum. Där berättar en kvinnan om reglerna för McKittrick Hotel. Vi måste behålla masken på hela tiden vi är i hotellet förutom i baren som vi just kommit från. Vi får inte heller prata med någon förutom i baren. Vi uppmanas att vara nyfikna. Därefter så öppnas en dörr och vi kommer ut i ett trapphus och vi börjar vandra runt. Pjäsen har börjat och vi är en del av den.
Pjäsen heter Sleep No More** och spelas av teatersällskapet Punchdrunk från England. Punchdrunk har tagit över tre stycken övergivna lagerhus och inrett fem stycken våningar med olika rum som representerar något i pjäsen. Som åskådare går man mellan de olika våningarna och de olika rummen. Hemliga rum öppnas och vissa åskådare försvinner. Vissa blir uppbjudna till dans. Samtidigt som musik, ljus, dofter och temperatur i de olika rummen bidrar till stämningen och handlingen.
Jag fann mig först i vad jag tolkade som ett sinnessjukhus, vidare in genom en övergiven isskog, till en vanlig boningslägenhet där uppenbarligen ett mord begåtts på ett barn, till en övergiven bar, till en kyrkogård, till ett sovrum med badkar, till en festsal med granar. Helt plötsligt råkar man på någon av skådespelarna. Mycket av agerandet sker i dans. Vissa väljer att följa efter en skådespelare för att kunna följa en viss karaktärs historia. Själv väljer jag att låta slumpen avgöra. Ibland är det svårt att följa efter skådespelarna eftersom de försvinner in i lönndörrar som låses efter de, för att de sedan dyker upp på en helt annan våning.
Agerandet är våldsamt, blodigt, naket, destruktivt, galet. Det känns ibland som jag befinner mig mitt i en dröm som jag inte kan vakna ifrån. Det är oerhört spännande.
Publicity photo of “Sleep No More” at the McKittrick Hotel, courtesy Yaniv Shulman
Någonstans inom en så känner man att pjäsen börjar närma sig sitt slut och man går då till baren, där man kan ta av sig masken och få något att dricka. Man blir törstig av att springa i trappor och gå runt i en massa rum och snoka. I baren har en orkester tagit plats på scenen och spelar glad jazz, som gör att man vaknar mardrömmen med ett leende.
Det kommer att bli mycket intressant att se Punchdruncks filosofi kring upplevelse närma sig varumärkesupplevelser. Låt säga att uppdraget är provsmakning av en ny produkt. Istället för att ha information i text och bild kring vad produkten och varumärket står för så skapar man en upplevelse för den potentiella kunden. Rum som kunden kan gå runt i för att ta del av sinnenas alla intryck för att förstå vad produkten står för.
*Som jag har förstått det så handlar Lady MacBeth om frun till en adelsman i Skottland. Hon driver på sin man att mörda kungen. Till slut blir Lady McBeth sinnessjuk. Pjäsen är skapad av William Shakespeare och den har många bottnar. Kvinnligt, manligt, madonnan, häxan, moderskap, makt, hänsynslöshet.
**Regisserad av Felix Barrett och Maxine Doyle, och designad av Mr. Barrett, Livi Vaughan and Beatrice Minns.
Recension och övrigt kring pjäsen:
New York Times - Shakespeare slept here, Albeit fitfully.
New York Times – Stage is set. Ready for your part?
New York Times – Bilder från Sleep no more
New York Times – Bilder och berättande om Sleep no more
Andre and Andrew – Sleep no more YouTube clip
Sleep no more Facebook Fan page
Artistic Director Diane Paulus on Sleep No More on You Tube
SoBe är en är ett varumärke för olika varianter av drycker som te, fruktjuicer, smoothies och smaksatt vatten.
I deras senaste reklamkampanj så kan man vara med i en ”stirr” tävling på webben. Det går ut på att man under en viss tid enbart ska titta på Sports Illustrated’s Swimsuit Rookie Kate Uptons ögon och inte på hennes bikiniöverdel. Sidan är uppbyggd som en film och börjar med att en person bär fram en laptop till Kate. Kate börjar med att säga ”Do you think you have what it takes to keep eye contact?”. I 45 sek ska man titta i hennes ögon. Om man inte klarar det så kommer det in en dommare och slänger laptopen i poolen. Det sista man ser är botten av polen.
SoBe har en rad av utmaningar/spel på sin hemsida. De kallar det ”Try everything”. Man får prova att ”Tickling kiwis”, ”Milking a cow”, ”Try a new handshake”, ”Kiss the office hottie” osv.
Kampanjen har även en webradio aktivitet. Pandora, som är en webbtjänst för musiklyssning, har en video-ad på sin websida endast för SoBe´s målgrupp (killar 18-29). Om personen byter låt på radion så kan en SoBe´s maskot, som är en liten ödla, springa över skärmen och en exkluisve 15 sek video av Kate börjar att spelas upp. Denna del av kampanjen pågick under 24 timmar.
När kampanjen ”Try everything” lanserades så anordnades en rad aktiviteter. Bland annat så utmanade skådespelerskan Hilary Duff fans på en bowling match i Madison Square Park. Istället för bowlingklot så användas meloner.
_0.jpg)
Hilary Duff with a SoBe melon
Hilary Duff marknadsförde eventet genom sitt Twitter konto. Hon skrev ” join me in madison square park and try out a few of Sobe’s 31 flavors, i’ll be there from 10am til 4pm. Dont miss out, it’s free! big day!!”. Hilary har 450´000 Twitter followers.
Modellen Kate ställde upp på utmaningen ”vem som mjölkar en ko snabbast”. Där SoBe har skapat en ko som innehåller deras smoothie. Kon mjölkar man och får därmed en flaska med smoothie.
Eventen kring SoBe rör sig till ett antal städer i USA.
SoBe använder sig av Twitter för att marknadsföra sina event, och för att marknadsföra senaste nytt. Deras koppling med modellen Kate är integrerad då hon också twittrar och använder sig av #tags för att föra samman sina budskap kring kampanjen.
SoBe har även en Facebook page som delvis speglar deras hemsida. De har även en specifik mobil hemsida.
Mitt eget intresse kring denna kampanj är hur en dryck tar sig uttryck i en mängd olika kanaler samt hur man väver ihop de. Mitt intryck är att de har lyckats med att jobba in kampanje budskapet ”Try Everything with SoBe’s …”. Det finns som descripton på sobe.com, det finns på Twitter, på Facebook osv. Kampanj uttrycket har olika avslut beroende på vilken produkt de vill lyfta fram inom Sobe´s. Igenkänningen kring ”Try everything…” tycker jag är startkt.
